Risken med en ständigt närvarande plattform för politisk diskussion är förstås otåligheten som får vissa riksdagsbloggare att lägga ut mindre genomtänkta inlägg bara för att hålla bloggen uppdaterad.
– Satt man i möte en hel dag så kom man efter. Då kunde man få panik ibland och skriva: ”I dag är det torsdag och jag har ätit ärtsoppa i lunchrestaurangen.”
Så förklarar den moderate riksdagsmannen Patrik Forslund från Dalarna för Dagens Nyheter varför han lagt ner sin blogg och övergått till att istället skicka ut ett nyhetsbrev en gång i veckan.
När Dagens Nyheter i helgen granskade riksdagsledamöternas bloggande var den snabba bedömningen att många av dem helt enkelt bloggade för kråkorna.
Av den fjärdedel av riksdagens 349 ledamöter som hade en blogg fick många få eller inga kommentarer på sina inlägg.
Men med vad förväntas egentligen läsarna bemöta inlägg om ärtsoppa - eller än värre; en ordagrann upprepning av ett från moderpartiet utskickat pressmeddelande?

31 av 83 bloggande ledamöter hade inte en enda kommentar under hela mars och den partigrupp som fått minst antal kommentarer är Kristdemokraterna.
Sex bloggande ledamöter av 24 samlade tillsammans inte fler än fyra kommentarer under mars - därtill är partiet det med minst antal besök på sin hemsida av alla riksdagspartier.
Antal besökare är förstås vad partierna och dess företrädare behöver oroa sig för i betydligt högre utsträckning än kommentarerna. Få kommentarer behöver ju inte betyda få läsare.
I vissa fall krävs någon form av inloggning eller registrering för att kunna kommentera bloggar eller webbartiklar, bara det lilla extrajobbet hindrar de flesta av oss från att bemöda oss med att skriva något till svar.

Vilket värde kan och borde riksdagsledamöter för övrigt sätta till kommentarer från människor som inte sympatiserar med deras politiska ideologi? Kritiska röster från moderater på sossebloggar - och tvärtom - är inte direkt i minoritet.
Det viktiga för bloggarna borde alltså inte vara att få kommentarer.
För att åstadkomma det gäller bara att slå hårt och vilt omkring sig och hoppas att någon journalist ska notera att riksdagsledamot NN uppmanar regeringskritiker att slänga prinsessbakelser på statsråden och till och med säger sig vara villig att sponsra bakverken.
Kommentarer lär ett sånt påfund få, men det tillför knappast den politiska debatten något vettigt.
Ett annat sätt att få kommentarer är också att gå till angrepp mot sina egna. Att vara moderat och kritisera regeringspolitiken föranleder kommentarer och uppmärksamhet.
Att som sosse anklaga Mona Sahlin för att ha kört partiet i botten åstadkommer det samma. Ibland kan ”hemmakritiken” vara intressant, men ofta känns den tyvärr konstruerad just för uppmärksamhetens och besöksstatistikens skull.

Det är i alla fall i bloggvärlden framtidens val vinns, tror partierna som satsar friskt på sin nätnärvaro inför sommarens EU-parlamentsval.
Tja, gör man det rätt når man många gånger fler väljare till en bråkdel av priset jämfört med en annons i en papperstidning, en valaffisch på stan eller en reklamfilm på tv.
Med nya sätt att marknadsföra sin politik nås alldeles säkert nya väljargrupper. Men val vinns med politik - inte teknik.
Och den som tror att det är i bloggarna valet vinns borde kanske fundera några gånger över besöks- och kommentarstatistiken hos Piratpartiet, som ligger skyhögt över de etablerade partiernas och ändå inte ger avtryck i väljaropinionen.

Att tro att medlen att sprida information om sin politik är viktigare än själva informationen som sprids riskerar få många politiker och partier att gå vilse på internet i kommande val.