Sveriges kommuner ser olika ut och förutsättningarna att ta emot flyktingar skiljer sig därmed åt. Det kan vara svårt för små kommuner att ta ett stort åtagande. Det går att förstå. Men det borde gå att lösa med samarbete mellan flera kommuner.

Som det ser ut i dag får vissa kommuner ta på sig ett alldeles för stort ansvar. Södertälje, Göteborg och Malmö är de klassiska exemplen på det. Medan andra, som Vellinge med landets lägsta kommunalskatt, hittills vägrat att ta emot en enda flykting.

Orden på kommunens hemsida ”Välkommen till Vellinge” gäller inte för alla, trots att där står att kommunen har något att erbjuda, just för alla. ”Här är friheten lite större”. Men bara för en del.

I dagarna visar kommunen det på ett övertydligt sätt. Malmö kommun, i samarbete med vårdföretaget Attendo, har hyrt in sig på ett vandrarhem i en del av Vellinge kommun, Hököpinge, för att upprätta ett boende för 30 ensamkommande flyktingbarn.

Det uppskattas inte av kommunen. Kommunalrådet i Vellinge skriver på kommunens hemsida att det här visar på ett sammanbrott för svensk flyktingpolitik. ”Det kan inte längre vara ett kommunalt problem i Sverige att ta emot denna strida ström av tonårspojkar från oroshärdar i Asien och Afrika.”

Då glömmer kommunalrådet i Vellinge, att hans välmående kommun är en del av problemet, genom sin negativa inställning. Vellinge har sällskap av välmående kommuner i Stockholmsområdet, som bara tar emot ett fåtal flyktingar, om några alls.

Att Malmö kommun nu hyr in sig på en plats i Vellinge kommun, liksom i andra kommuner runt Malmö, anser kommunalrådet vara oacceptabelt.

Det här är dock på inget sätt unikt. Det är inte ovanligt att storstäderna öppnar olika former av gruppboende, eller behandlingshem på småorter runt om i landet. Klokt är förstås att göra det i samarbete med den kommun som det är fråga om.

Man kan dock misstänka att Malmö kommun insåg att det inte skulle vara förhandlingsbart i Vellinge. Nu gör man det som staten borde ta ansvar för. Ser till att fördela åtminstone en del av ansvaret, genom att placera de 30 flyktingbarnen i det som borde vara en trygg miljö.

När det ansvariga kommunalrådet skriver ett upprört inlägg på kommunens hemsida, samma dag som informationsmötet ska ske i Hököpinge, kan man knappast förvänta sig annat än upprörda känslor på mötet.

Ibland sitter solidariteten tunt. 30 ensamkommande flyktingbarn behöver lugn och ro, en välkomnande miljö runt omkring sig.

Men de upprörda ser inte ensamma barn. De ser otrygghet för de egna barnen, vandalisering och kostnader som kommer på den egna skattsedeln.

Kommunalrådet kunde ha skrivit ett helt annat inlägg på kommunens hemsida. Ord som välkomnat barn, som har haft det svårt.

Han kunde ha deltagit på mötet och föreslagit att familjer i det trygga Hököpinge skulle ställa upp som stödpersoner till dessa ensamkommande barn/ungdomar. Så hade en klok och ansvarsfull politiker uppträtt.

Men nej. Det borgerliga Vellinge gillar inte att en privat företagare hyr ut sitt vandrarhem, till det privata företaget Attendo. Malmö kommun står för notan. Vellinge visar kalla handen.

Det moderata kommunalrådet låter som en kopia av Sverigedemokraterna. Det är tragiskt.

Måtte de goda krafterna på orten ta över, och låta kommunalrådet stå kvar med skammen.