Hoppet om fler mirakel är ute. Men tv-bilderna på människor som överlevt tio eller tolv dygn under rasmassorna och grävs fram levande har gripit tag och engagerat.

Det är som om vi behöver dessa ljusglimtar för att inte slungas ner i ett kompakt mörker.

Värme och generositet strömmar också mot haitierna. Artistgalan ”Hope for Haiti now”, med ett imponerande stjärnuppbåd, drog in 400 miljoner kronor. Bara i Sverige har människor skänkt över 100 miljoner kronor.

Hjälpinsatserna har koordinerats bättre den här gången än tidigare. FN och andra har lärt av tsunamin, men ändå är hjälparbetet ytterst komplicerat och mycket svårt.

Haitis historia har kantats av tragedier. Urbefolkningen dödades årtiondena efter att Columbus upptäckte ön för drygt 500 år sedan.

Hundratusentals slavar fraktades till ön från Afrika och efter franska revolutionen gjorde de uppror. Men den första självständiga före detta slavstaten har varken nått välstånd eller frihet.

Det förra seklet är kantat av ockupation, terror, statskupper och diktatur.

USA har spelat en aktiv och inte vacker roll och det är ett ödets ironi att George W Bush utsetts till en av samordnarna för landets insatser för Haiti. Som president stängde han av biståndet och destabiliserade läget i det redan instabila landet.

Det är bara att hoppas att Barack Obama inte har några sådana baktankar när USA nu gör stora och värdefulla insatser på ön.

Haiti är västra halvklotets fattigaste land, misshandlat av omvärlden och skuldsatt upp över öronen. Redan före jordbävningen var problemen enorma, med fattigdom, föräldralösa barn, korruption och våld.

Landet saknar statlig organisation och ledning. Stödet till Haiti bör delas ut i tre olika faser. Den akuta hjälpinsatsen pågår just nu, även om sökandet efter överlevande har upphört.

Men hundratusentals svårt skadade behöver akut sjukvård för att överleva.

Den andra fasen, den fysiska återuppbyggnaden, kommer att ta fem till tio år, spår Haitis president, men redan i vår och sommar väntar nya påfrestningar.

Först en intensiv regnperiod, sedan de förödande, ständigt återkommande orkanerna.

Provisoriska tältstäder får svårt att stå emot vindarna. En och en halv miljon hemlösa behöver tak över huvudet.

Risken för epidemiska sjukdomar är stor i katastrofens spår. Dessutom ses tecken på plundring och ökat våld när desperationen växer.

Det kommer fasansfulla rapporter om våldtäkter på barn och människohandel. Det är därför riktigt att insatserna också omfattar polisiär och militär närvaro.

Kampen för att upprätthålla lag och ordning mitt i kaoset är viktig. Alternativet är att läkare och vårdpersonal inte kan göra det de ska och att mat- och vattenleveranserna inte når fram till de miljontals behövande.

Den tredje fasen handlar om att skapa en stabil stat i landet, med en folkvald ledning som människorna kan lita på. Huvudstaden är raserad och av den redan tidigare bristfälliga administrationen finns bara smulor kvar.

En förutsättning för att en långsiktig stabilisering ska lyckas är en fortsatt närvaro från FN och som ett första steg en total avskrivning av landets skulder.

Haiti har idag skulder till utlandet på 6,5 miljarder kronor och både Internationella Valutafonden och Världsbanken har öppnat för att skriva av skulderna. De politiska besluten dröjer.

Det räcker inte att Carl Bildt säger att han är beredd att diskutera en skuldavskrivning.

Det vore välkommet om Sverige och EU drev frågan med full kraft.