Kommunen köper nu ut finska Fortum från Karlskoga Energi & Miljö AB. Det är en affär på 435 miljoner kronor. Mycket pengar? Javisst.

Men det finns ett stort värde både för hushåll, företag och Karlskoga kommun att ensamt behärska energisektorn och övriga vitala samhällsfunktioner som ryms inom Kemab.

Energin framstår som en av de viktigaste framtidsfrågorna. Det gäller både ekonomiskt och miljömässigt. Med dagens skenande priser behövs inom detta område ett aktivt samhälls- och medborgarinflytande.

Karlskoga kommun har visat på starka ambitioner att själva forma en energipolitik. Det gäller i att ta vara på avfall och att bygga egna anläggningar för framställning av alternativa och rena energikällor.

Den tekniska kunskapen finns också. Karlskoga är Sveriges ingenjörtätaste stad. Mycket av den kompetens och de innovationer som ryms inom försvarsmaterialindustrin kan överföras till energisektorn. Så var tanken med uppkomsten av Morphic.

Ska en kommun kunna bli självförsörjande på energi måste den också bättre behärska hela kedjan och ha ett dominerande ägande. Men utvecklingen har här gått åt andra hållet.

Under det ekonomiskt pressade 1990-talet valde många kommuner att sälja ut sina energibolag för att frigöra kapital till andra sektorer och till kärnverksamhet som vård, skola och omsorg. Karlskoga gick 1998 in i ett delat ägarskap med Fortum.

Andra kommuner som Örebro sålde sitt energibolag till Sydkraft eller till andra stora energikomplex. Sydkraft gick sedan över till tyska ägare. Energipolitiken i Örebro styrs därmed från Tyskland. Att då forma egna kommunala lösningar blir svårt.

Få kunde väl under de glada utförsäljningarnas dagar ana att just energisektorn skulle bli så viktig och att avregleringen skulle öppna för nya prisrallyn. Tanken sades ju vara tvärtom.

De kommuner som slagit vakt om de egna energibolagen gjorde en klok bedömning. Ett exempel är Skellefteå kommun, vars bolag är en stor vinstmaskin.

Frågan om kommunala utförsäljningar av samhällsnyttan och medborgarnas egendom har de senaste dagarna hamnat i debattens hetluft.

Den borgerliga majoriteten i Örebro kommun har av rent ideologiska skäl försökt att göra sig av med bad- och campinganläggningen Gustavsvik. Tanken hos de nyliberala krafterna i kommunledningen, Folkpartiets Staffan Werme och Moderaternas Inger Högström Westerling var att sälja till Orsa Grönklitt vars huvudägare är Orsa kommun.

Gustavsvik är Sveriges fjärde största publikattraktion, efter Liseberg, Skansen och Grönan. Anläggningen är sen 1938 en angelägenhet för alla örebroare.

Men högerkrafterna som styr Örebro har mött ett massivt motstånd. Både i de egna partierna och från kommuninvånarna i Örebro. Efter en revolt i den moderata kommunfullmäktigegruppen har utförsäljningen av Gustavsvik nu fallit.

Detta sker alltså dagarna efter att Karlskoga kommun väljer att bli ensamägare av sitt energi- och miljöbolag.

Detta ger helt nya infallsvinklar på nyttan av att själva äga den viktiga energisektorn. Det visar också på en motvikt till de slentrianmässiga utförsäljningarna av samhällsnyttan oavsett om det gäller energi eller bad.

Det är framsynt. Visst är det bättre att den egna kommunens invånare äger sitt energibolag i stället för finska intressen.