I helgen samlas Kristdemokraterna i Jönköping för kommundagar. De gör det i ett nervöst läge, där opinionssiffrorna under lång tid har pendlat på båda sidor om fyraprocentspärren.

Det ger grogrund för olika falanger att höja sin röst. De finns även i ett krympande parti.

När Göran Hägglunds försök att värva röster, med sitt utspel om ”Verklighetens folk”, ser ut att falla pladask, kommer i stället en stark falang som vill vrida Kristdemokraterna rejält åt höger.

Det finns en stark önskan att hitta nya profilfrågor. Då handlar det för en del att backa bandet och ägna sig mer helhjärtat åt kärnfamiljen; vårdnadsbidrag, fortsatt skepsis mot aborträtt och lika rättigheter för HBT-personer.

Då faller det förstås inte i god jord att partiledaren som minister ser till att utländska kvinnor får rätt till abort i Sverige.

Sänkt bensinskatt går inte att göra till valvinnarfråga igen och knappast slopad villaskatt heller. Inte efter den ändring som gav stora vinster till lyxvillor i storstad och ökad skatt till landsortsbor.

KD:s läge är inte lätt. Det är svårt att vilja vara modern och samtidigt längta bakåt.

MS