Moderaterna har inte bara problem med siffror. Balansakten med sysselsättningssiffrorna börjar bli mer än lovligt snurrig.

Fredrik Reinfeldt borde börja använda det sysselsättningsmått, som han själv har sagt att alliansregeringens framgång med arbetslinjen ska mätas mot. Sysselsättningen utifrån andel i befolkningen.

Gör man det, har sysselsättningen sjunkit, rejält. Därför trixar regeringen med att mäta olika månader mot varandra, och dessutom helt förbise att befolkningen ökat med runt 250 000 sedan 2006. Detta inger inte respekt. Långt därifrån.

Moderaterna har dock ett annat delikat bekymmer, som stör dem mer än siffertrixande. De vill bli större, men riskerar då att putta ut både Kristdemokraterna och Centerpartiet från riksdagen. Konsekvensen blir att Moderaterna, medelst kannibalism, puttar bort sig själva från regeringsmakten.

Det var inte riktigt tanken bakom att växa och bli Sveriges stora maktparti. Ett parti som skulle hålla sig kvar vid regeringsmakten under lång tid.

Moderaterna måste helt enkelt bli lite mer generösa, än de varit hittills, är tesen. Ge mer utrymme till småpartierna, när arbetsgrupperna ska presentera alliansens förslag. Ni läste rätt. Medan de rödgröna redan har presenterat en rad förslag, står alliansen på noll.

Men vill väljarna se mer av Göran Hägglund och Maud Olofsson?

MS