Landstingsfullmäktige fick en genomgång av barnkonventionen av Eva Segerström från Barnrättsakademin. Att det självklara, barns rättigheter, är så svårt.

När ska vi lära oss att lyssna och ta barn på allvar? Se att barn behöver hjälp i sorg, som vuxna. Att funktionshindrade barn inte ska förvisas till en egen lekplats, utan få möjlighet att leka tillsammans med alla andra? När ska vi...

Därefter en motion om rätt till vård för pappersläsa och gömda. Självklart skulle den gå igenom. Alla, barn och vuxna, måste få den vård de behöver.

Så tyckte nästa alla, även om man hoppats på en statlig reglering, för att undvika att landsting agerar olika.

Nu ska frågan utredas utifrån motionen: att ge papperslösa och gömda rätt till vård i enlighet med mänskliga rättigheter och Hälso- och sjukvårdslagen.

Alla sade ja, även om en egentligen sade nej. Sverigedemokraternas David Kronlid hade i grunden en helt annan uppfattning. Människor som bryter mot lagen, ska inte få vård på samma villkor som vi. De ska betala för sig.

Ingen har tvingat hit dem. Utredning ja, vård på lika villkor nej, blir ett besked som Kronlid (SD) döljer med att säga ja till landstingsförslaget.

Så snabbt försvann barnperspektivet. Barnen har inte valt sin situation och de behöver sina föräldrar. Och om laglighet är kriteriet för lika vård, hur ska vi behandla svenskar som har begått brott?

Kronlid fick mothugg av alla, även partivännen Johansson, men tuffast av Kent Persson (M), som förgäves uppmanade Kronlid att stå för sin åsikt. Så icke, men grundvärderingen är avslöjad.

Alla är lika värda, men en del mindre än andra, om SD får bestämma.

MS