P-Floyd är ett tributeband till skillnad från ett coverband och som helt och hållet ägnat sig åt Pink Floyds musik.
Skillnaden ligger i att inte bara härma utan att på ett eget sätt tolka sina förebilder. Något som P-Floyd gör på ett mästerligt sätt.
P-Floyd från Dalarna bildades av Janne Stumsner för ungefär 13 år sedan efter att han fått en förfrågan om att göra något kul på en lokal restaurang i Falun en juldag.
Sedan dess har han och de övriga i bandet vikt hela sin karriär till Pink Floyds musik.

För fem år sedan började bandet turnera och på lördagskvällen avslutades alltså den senaste konsertturnén på Valsverket i Degerfors inför 600 entusiastiska Floydianer. En helt fantastisk spelning.
Likt sina förebilder så ger P-Floyd sin publik mer än totalupplevelse då musiken kombineras med att pampigt ljusspel och en hel del ljudeffekter.
Det börjar tungt med ”Machine” och ”Money”, men det är inte förrän ”Brick in the wall” dundrar in med helikopterljud som med sökarljus spelar över publiken. Detta får också igång den hittills ganska stillsamma publiken.
Därefter det första riktiga smakprovet på Pink Floyds meditativa, psykedeliska stämningsfulla musik i den 20 minuter långa Echoes från 1971.
Extra effektfullt med bakgrundsbilden på scenen som under hela låten låg kvar i en gungande våg. Makalöst stiligt!
Låtlistan är gedigen och många klassiker tas emot med jubel av den mer och mer exalterade publiken.
Avslutningen är också extra pampig, de två extranumren ”Wish U” och ”Run like a fan” ger konserten och hela turnén en värdig och oförglömlig ridå när hela publiken sjöng med.

P-Floyds sceneri är mästerligt och ger som sagt publiken en extra dimension av upplevelse, ljudet är mäktigt och fyller väl ut den stora lokalen.
Janne Stumsnes gitarr är väl i paritet med Gilmores och både Hans Lundins och Anders Lindstedts sång ger vad som krävs.
Det gäller även i högsta grad bandets nyaste medlemmar, körtjejerna Marika Lindé och Ellionor Ågeryd. I ”Tide is Turning” fick de chansen att skapa stor musik tillsammans med sångaren och basisten Anders Lindstedt. En riktig rökare.

Ja, det finns många fler detaljer att plocka ut ur P-Floyds nästa tre timmar långa konsert, men det är ändå helheten man tar med sig hem.
För alla Pink Floydfans är en konsert med dessa dalmasar ett måste. Showen är en totalupplevelse i Pink Floyd när originalet var som bäst.
Frågan är om inte hyllningsbandet från Dalaskogarna emellanåt till och med överträffar originalet.