I vår jakt på den mest fartfyllda och spänningsingivande backe har vi fått det anonyma tipset om att Nobelbacken ”is the place to be”... om natten i alla fall. Det sägs att när mörkret faller, och vampyrerna kommer ur sina mörka gömmor, så kommer även orädda tonåringar till Nobelbacken för att åka tills dagen gryr, eller tills någon av dem spyr. Nobelbacken är den backe i Karlskoga som i särklass ger mest spänning och fart.

Vill man leva på den vilda sidan kan man även åka Off-pist och ta sig ned genom grannarna som bildar en liten skog mitt i självaste backen. Kort och gott så har backen allt man behöver för att bryta några ben i kroppen och få tillbringa halva natten på akuten. Något som de andra backarna knappast kan mäta sig med...

Antal timmar på akuten för Stråbacken är halva tiden gentemot Nobelbacken. Och då är Kultuskolebacken så klen att den inte ens hamnar på listan. Det talas även om fall, där folk har kört rakt in i stängslet som om de vore paralyserade, möjligen besatta av demoner (eftersom det är ingen som vet vem som håller till i den mystiska skogen mitt i backen). Kan det vara så att backen kanske är helt enkelt så okontrollerbar att de inte kunde väja? För att få svar på detta fenomen valde vi att spontant åka dit en tisdagnatt och kolla läget. Det vi skulle mötas av chockade oss alla.

Där fanns rosa spöken som åkte i pulkabacken. Korta troll och jag tror att även Ronja Rövardotter var där, nej men skämt åsido. Nobel var faktiskt stället med mest händelse. På uterinken spelar några tuffa grabbar hockey ända fram till midnatt och i backen bredvid åker Rebecca Wedenmark, Lisa Arkelius och Robin Davidsson pulka.

De tre ungdomarna berättar att det är socialt och aktivt att åka pulka. Förut åkte de alltid pulka när de var yngre, men med tiden så avtog intresset. Nu har de dock åter hittat tillbaka till sina gamla rötter och utforskar pulkabacken som aldrig förr.

– Nu förtiden inser man att man vill ha mer av en pulkabacke, exempelvis en kiosk, en lift, en upplyst del av backen, säger de tre pulkaåkarna.

– Man inser även att man skadar sig mycket mer om äldre, berättar Rebecca och visar stolt upp sina blåmärken.

– Vi är ju alla barn innerst inne, säger Lisa och får medhåll av de andra.

Efter den repliken bryter skrattet ut bland de deltagande och de rusar upp för den långa obelysta backen för ytterligare ett dödsåk. Hur många timmar som kommer vänta på akuten efter denna nattpulka återstår ytterligare att skåda. Hittills har de dock klarat sig utan brutna ben men enbart grannbar i körda i huden efter en kollision med en gigantiskt gran som inte ville flytta sig ur vägen.

Näst ut på tur var Stråningstorpsbacken där vi oväntat mötes av en enda människa. Alexander Eriksson 14 år bestämde sig för en dag i pulkabacken men när han kom fram var den inte som han minns.

– Jag brukade alltid åka pulka i den här backen när jag var liten men nu har den blivit igenväxt och det går inte att åka utan att pulkan blir förstörd, säger Alexander.

Backen har alltid varit ett självklart val tidigare då den är rolig just för att den är så brant, menar Alexander.

– Nu sticker det upp rötter mitt i och i slutet av backen växer taggbuskar, tillägger Alexander.

Backen har även två gupp och Alexander förklarar att om man gillar gupp kan man bygga egna. Alexander anser backen ha dödsfaktor åtta på en skala från ett till fem.

Allra sist väntade stadens mest centrala pulkabacke. Dalen, som den kallas ligger väl synlig från rondellen på E18 och brukar vara full av dagisbarn från närliggande dagis. Väl på plats på den annars så välfyllda dalen så möttes Graffiti av enbart tre stycken tappra karlskogabor som vågat sig ut för lite vinterkul i snön.

Filip Nordgren, 6 år gammal, var den minsta. Han tog sig gärna ett avbrott i lekandet för att bli fotad och för att dela med sig av sina tankar kring backen.

Hur kommer det sig att du åker pulka just här?

– Min syster skulle spela fiol på kulturskolan idag så backen var nära och bra. Jag tycker också att den här backen är rolig.

Filip ger backen en fyra på en skala från ett till fem.

Vad är det positiva, samt det negativa med backen?

– Det bästa är att det finns ett gupp som är roligt, och det finns inget som är tråkigt med den här backen.

Har du fått besöka akuten någon gång efter en åktur i backen?

– Det har aldrig hänt.

Men skadat dig har du väl gjort någon gång?

– Nej, faktiskt inga skador. En gång körde jag in i ett träd men, jag klarade mig bra ändå, säger Filip som också önskar sig en lift till backen.

Den backe som överlägset erbjöd mest variation var Nobelbacken, tätt följd av Dalenbacken. Stråningstorpbacken verkade i särklass denna dag som den mest ovårdadebacke.