– Just nu vet jag inte alls vad som kommer att hända, säger Annika Dzodic.
– Det värsta är att inte bli betrodd när man har ont. Det känns också bittert att bli uppsagd för att man är sjuk, när man jobbat så länge och har kompetens och erfarenhet som borde kunna tas till vara.
Undersköterska i 32 år
Annika Dzodic , 52 år, har jobbat 32 år som undersköterska inom kommunens äldrevård.
Sedan två och ett halvt år tillbaka är hon sjukskriven på heltid för diskbråck. Vissa dagar är det bara med hjälp av värktabletter som hennes liv är någorlunda uthärdligt.
– Jag har haft förslitningsskador i nacke och axlar i många år, men jag kom alltid tillbaka och kunde börja på 25 eller 50 procent och på sikt gå upp till heltid. Men när jag fick diskbråcket 2007 blev det stopp.
Diskbråcket inte bättre
Nu får hon inte vara sjukskriven längre, trots att en andra röntgenundersökning visat att diskbråket inte blivit bättre, och att det sitter så till att det inte kan opereras.
Från den 11 januari måste Annika gå in i Arbetsförmedlingens tre månader långa introduktionsprogram. Hon ska få en coach och tanken är att hon ska hitta ett jobb.
– Hur det blir med ekonomin då vet jag inte. Det har jag inte kunnat få något svar på, säger Annika Dzodic.
Halverad inkomst
– Men redan att vara långtidssjuk påverkar ju ekonomin mycket. Som sjukskriven har jag fått ut ungefär 8 000 kronor per månad, mot mellan 16 000 och 17 000 när jag jobbade. Nu har jag fått hjälp av facket, så jag får a-kassa en tid, men hur länge vet jag inte.
– Sen har jag ansökt om sjukersättning – det som tidigare hette sjukpension – på halvtid. Men att få den beviljad verkar i det närmaste omöjligt.
Inte särskilt hoppfull
Annika önskar förstås att Arbetsförmedlingens introduktionsprogram ska hjälpa henne till ett jobb som hon orkar med, men hon är inte särskilt hoppfull, säger hon.
– Kruxet är att det är 50 procent som gäller. Mer orkar jag inte. Jag har ingått i Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans rehab-samverkan under ett år. Då skulle jag arbetspröva och hittade en prövningsplats inom kommunens sexårsverksamhet. Det funkade jättebra – tills jag försökte trappa upp till mer än halvtid. Då fick jag jätteont.
Läkaren avråder
– Min läkare har också avrått mig från att försöka jobba mer än halvtid, och varnat för att det annars kan sluta med att jag hamnar i rullstol om några år.
Annika säger att all skriftväxling med myndigheter varit nästan lika påfrestande som smärtorna till följd av diskbråcket, men att hon inte tänker ge sig.
– Jag vill kunna jobba igen. Har jobbat med människor i hela mitt liv och det vill jag kunna fortsätta med – oavsett om det är med gamla eller barn – även om allt just nu känns väldigt jobbigt och ovisst.
Bitter på kommunen
– Jag känner mig också bitter på kommunen. Jag tycker att en så stor arbetsgivare hade kunnat ordna en omplacering. Jag vet ju att det behövs personal som hjälper de äldre exempelvis när de ska äta. Men det verkar inte finnas utrymme för sådana jobb längre. Även de äldre märker av stressen inom vården...
Annika räknar med att överklaga om hon får avslag på sin ansökan om sjukersättning på halvtid. Att klara ett heltidsjobb ser hon som omöjligt.
– Det kan inte vara meningen att man ska hamna ända nere i botten, säger hon och samlar ihop alla pärmar och papper som hon behöver ha med sig när hon ska träffa sin handläggare på Kommunal för att diskutera vilken hjälp facket kan ge henne framöver.