Inne i matrummet sitter Kurt och Klas Larsson och fikar. Klas har haft en lugn dag och Kurt har varit där och plogat framsidan. Han äger fortfaranade fastigheten.

De båda pratar om friheten med att köra bärgningsbil, men förra veckans oväder var allt annat än frihet.

– Nä, då var det jobb nästan dygnet runt.

Klas Larsson hann just dra loss en bil tills det var dags för nästa. I bland får han skäll för att det tagit så lång tid, men inte förra veckan.

– Jag tror folk förstod att det fanns fler som satt fast. De var nog bara glada att få komma loss.

Fick rycka in

När det var som värst med blåst och snö fick Kurt Sörman rycka in.

– Jag hade åtta jobb på ett skift, det har jag aldrig varit med om förrut, säger han och skrattar.

Han har jobbat i 36 år som bilbärgare och han ramlade in i yrket.

– Jag är utbildad typograf och hade ett extrajobb på en bensinmack mellan Örebro och Lindesberg. Ofta kom det in folk och frågade om vi hade en bärgare. Vi köpte in en och på den vägen är det.

Roliga minnen

När han tänker tillbaks så är det med glädje och skratt.

– Det har varit många roliga dagar och jag gillar yrket. Men visst har jag varit med om omöjliga fall. Som när en lastbil gick igenom isen vid Mörkviken. Vi höll på i flera dygn innan vi fick upp den. Jag vet att vi byggde lyftanordningar.

Annars är det just utvecklingen av bärgningsbilar som Kurt Sörman tycker är den största skillnaden från förr.

– I dag kan vi köra ner flaket under bilen och vinscha upp den. Förr var det ett jädrans jobb att få upp en bil och speciellt om framdäcken var borta.

Bärgningsbilen hämtar inte bara bilar som hamnat i olyckor.

– Det finns folk som låst sig ute eller har slut i batteriet. Då hjälper vi till, berättar Klas Larsson.

Men det finns tillfällen då jobbet kan bli lite underligt.

– De flesta nya bilar har en treårsgaranti med fri bärgning. Det räcker att det blir ett litet fel så ringer de. Toyota har en försäkring som ger fri bärgning för allt. En gång fick jag åka ut och byta lampa på en bil och ägaren stod bredvid och tittade. Det kändes lite meningslöst.

Vem som helst får bli bilbärgare. Det krävs ingen utbildning.

– Men man bör inte ha tummen mitt i näven. I bland behövs ingen bärgare, utan felet går att ordna.

Kurt Sörman berättar att förr var sommarmånaderna bäst.

– Då kommer semesterfirarna med sina bilar. Då får vi åka ut på punkteringar till och med. Släkten kanske bor 20 mil bort. Då är det många motorhaverier också.

Både Kurt och Klas berättar att svårast är det med de utländska lastbilarna.

– Först så kör de med blankslitna däck. Sedan har de sällan pengar att betala oss. Antingen betalar speditören pengar för att han vill få sin last, eller så är det polisen som får betala. Dessutom kan de sällan varken svenska eller engelska.

Just betalningen är viktigt. I dag finns möjligheter att betala med kort i bärgningsbilen.

– Vi tar inte upp någon bil om de inte har pengar.

Men det finns baksidor på jobbet. Det är vid trafikolyckor där kropparna klämts fast.

– Då får vi bärga både bil och kropp. Räddningstjänsten vill inte stå ute i trafiken och skära loss döda kroppar. Då tar vi med bilen, oftast till Högåsens skrot. Det kan vara otäckt, säger Kurt Sörman.

Kurt och Klas dricker ur sitt kaffe. Kurt åker hem med traktorn och Klas väntar på nästa körning.