Blogg - publik

Gibban grubblar

• Prenumerera på inlägg

Blogginlägg

1. Slut på det roliga.

   • 22 apr 2010 20:23

   Nu när det är klart att jag spelar för Oskarshamn nästa år känns det som en perfekt tid att (på eget intiativ) avsluta bloggandet här på Kurren. Måste säga att det har varit hur kul som helst. Visst har man bloggtorka ibland men jag tycker ändå att jag hållt igång det ganska bra. Målet var att göra bloggen personlig och skriva om sånt som jag vill skriva om. Tyckte det lyckades bra. Ni fick bilder, filmer och en god insyn i vardagen för oss Boforsspelare. Ni har fått läsa om bussresor och miljonärmassörer. Matchreferat och tv-spelande. Ni har fått se pregame-dans och Hassel-straffar.
   Våra liv skiljer sig inte så mycket från någon annans, förutom att vi spelar ishockey hela j*vla tiden!
   Hoppas ni har diggat något av innehållet i alla fall =)
   
   Vill rikta ett stort tack till grabbarna på Kurrens sportredaktion som lät mig blogga här och bli en medlem i deras något knasiga gäng. Kanske ses vi igen? Eller jo det gör vi ju, i nobelhallen i vinter. Då lär det hända grejer, so keep your heads up!
   
   Det verkar redan nu som att jag kommer blogga vidare på en annan hemsida framöver. Ska se till så att Larsa länkar er dit om någon vill fortsätta att läsa mina alster. På återseende. Until then, take care!
   
   mvh
   
   Yours truly
   
    // Viktor Gibbs Sjödin
   
   

   
   
   
   ----------
   • 0 kommentarer

2. Ojsan hoppsan.

   • 15 apr 2010 21:09

   Såg nu att någon gått in och skrivit ett inlägg som säger att jag har slutat blogga. Men de har jag ju inte..och de vill ni ju inte. Fast om det nu står att jag har slutat så borde jag väl egentligen sluta. Fan, jag som just tänkte avslöja vilken klubb jag är klar för till nästa säsong..
   Nåväl.. jag får väl släppa den bomben till någon annan.

   Ciao Bellas!

   • 0 kommentarer

3. På sin vakt.

   • 15 apr 2010 19:33
   Var på gymet idag. Styrkelokalen ligger på översta våningen. På min väg ner för trapporna brukar jag komma på att jag är törstig. Min vana trogen minns jag att det finns en vattenkran på första våningen, där salarna med alla pass är belägna. Dörren var öppen till aerobicsalen och jag slängde en blick ditåt. Jag ryggade genast till. Där inne stod 20 halvgalna kvinnor fullt upptagna med att skrika och slå rakt ut i luften. "Åsså kör vi uppercut!", hör jag från tränaren. De 20 galna damerna följer hennes ord och slår samtidigt en uppercut medan de stönar likt brunstiga tennisspelare.Tydligen heter passet Body Combat. Det borde förbjudas. Tänk om de här tjejerna lär sig att slåss på riktigt.? Tänk om de väljer att utöva sina färdigheter på en intet ont anande kille som mig själv en lördag på stadshotellet? Ni skulle sett deras blickar. Ögonen glödde. En endaste cheesy raggningsreplik kan plötsligt leda till en uppercut i mellangärdet och en tidig avslutning på den kvällen. Det är inte rättvist..
   De borde i alla fall märkas. Ett rött kryss i pannan eller något liknande. Det röstar jag för. Who's with me?
   
   • 0 kommentarer

4. Då var det klart!

   • 15 apr 2010 13:47

   Jacob "jag har ingen facebook" Blomqvist är klar för Modo. Mitt i hjärtat av Foppaland ska han stänka upp slagskott i första krysset från och med nu. Varje gång en spelare avancerar i seriesystemet så uppstår det diskussioner. Så även här. Många är glada över att Modo värvar ungt, hungrigt och talangfullt. Medan andra spyr galla över värvningen eftersom att spelaren inte har passerat 30år, har nhl-meriter och ett häftigt namn man känner igen. Självklart kommer framtiden att utvisa om Jacke håller i Elitserien eller inte, men tills dess så ska vi bara önska honom lycka till och hålla tummarna för att det går hur bra som helst. Och det tror jag att det kommer göra..

   Jag minns när Jacke kom till oss. Han var äldre än mig men hade hållt till i division 1 de senaste åren. Namnet Jacob Blomqvist klingade bekant. Just ja, han hade spelat i Brynäs juniorer. Vänta nu, vi har till och med ett förflutet, jag och Jacke. Det här var på den tiden då jag spelade i Västerås juniorer, bar Jofahjälm och hade ett långt krulligt hår som stack ut ur öronhålen på vardera sida. Under en juniormatch i dåvarande Gavlerinken jag blev brutalt överfallen av denne från helvetet hämtade brynäsare. Efter en blockering framför brynäsmålet blev det rabalder och jag stod och gruffade med någon okänd person. Plötsligt känner jag hur någon drar mig i håret. Jag blir förvånad samtidigt som det gör rätt så ont. Full av adrenalin snurrar jag 180 grader och får syn på en annan okänd brynäsare som står där och ser allmänt dum ut. Han åker raskt iväg men jag slänger en blick på hans rygg för att lägga namnet på minnet för framtida hämndaktioner. Blomqvist, står där med stora gula bokstäver.

   Fyra år senare sitter han i mitt omklädningsrum i Nobelhallen. Hockeyvärlden är liten ibland. Det första jag imponerades av var hans inställning. Sättet han pratade om ishockey på. Det kändes direkt som att han hade en plan med sin hockey och såg en möjlighet att göra det roligaste han visste, till ett välbetald jobb. Han hade redan betat av några steg på sin trappa i och med åren i division 1 och såg nu tiden i Bofors som ytterligare ett steg på vägen. Han var inte här för att stanna, han var här för att utvecklas och gå vidare. Det är beundransvärt tycker jag. Allt för många, inklusive mig själv, är nöjda med för lite. Jag menar, vi har spelat i landslag, i allsvenskan, elitserien, varit på NHL-camper och livnärt oss på ishockey. Men varför nöja sig med det. Om du bara har ett liv, varför inte göra allt du kan för att få ut så mycket som möjligt av det?
   Många av oss kommer inte att ta oss längre än hit. Vissa kommer till Elitserien, sedan tillbaka ner igen. Somliga tar sig hela vägen till NHL. Jag har stött på alla sorter, och känner många av dem väl.
   Vi är alla duktiga hockeyspelare, det som skiljer oss åt är sättet vi tänker på. Vår inställning, vår vilja och tron på oss själva.
   
   Jacob Blomqvist, med eller utan Facebook, har blivit en inspiration för mig. Han har visat att om man tror på sig själv och ger sig själv chansen så kan man ta sig dit man vill.
   Därför är jag den förste som ställer mig i ledet och gratulerar. Hur det än går från och med nu min vän, så har du gjort det jävligt bra.

   // Viktor Sjödin - on his way to the top!

   • 0 kommentarer

5. Årets..

   • 15 apr 2010 08:54

   För att knåda ihop en summeringsdeg av hög kvalitet behövs ca fyra veckors betänketid. Det är den ultimata tiden man kan vänta efter att en säsong är avslutad...nej, så är det inte. Jag har helt enkelt haft annat för mig. Men sent om sider, här kommer den.
   Årets... (Tilläggas ska att det här är summerat i ett hockeyår istället för ett vanligt Jesusår. Dvs intervallen är augusti - mars, inte det utjatade januari - december).
   
   Årets Spelare: Jacob Blomqvist
   Att göra det han gjorde utan två livsviktiga framtänder är imponerande. 56poäng, 2 hattrick och ett elitseriekontrakt. Inga konstigheter..
   
   Årets Bästa: Banketten nere i Karlskrona.
   Bobcats visade upp ett dåligt spel under hela turneringen men åkte ändå hem med högt huvud efter en väl genomförd bankett. Med sportchefens stöd i ryggen sjöng vi ner Fahlanders Örebro och fick med oss Vita Hästen på refrängerna. Dominant.
   
   Årets Värsta: Kristofer Näslund
   Det var inte veteranens spel som var årets värsta, långt ifrån. Däremot alla de domslut som gått emot honom, alla klubbor som inte känts rätt, all mjölksyra som kommit i fel läge..dom var definitivt årets värsta, om du frågar Näslund dvs. Citatet "De va dä värsta ja nånsin sätt!" (sagt på bred norrländska med uppspärrade ögon), kommer jag aldrig att glömma..

   Årets Dans: Andro Michel (Lakers borta)
    Att i ett sådant utsatt läge som en straffläggning - först lägga sig platt på magen - för att sedan slänga ut en klubba, rädda straffen och totalt håna Växjöspelaren med en HipHop-inspirerade "Wanna piece of me?!"-dans, är mer än imponerande.
   
   Årets Mål: Viktor Sjödin
   Eftersom jag bara gjorde 3 mål i år är utbudet ganska så begränsat. Men om man tittar på videon av målen så ser man att det var delikatesser allihop. Min favorit är ändå viktiga 1-2 borta mot Leksand. Gustaf Thorell snurrar upp NHL-backen Grand-Pierre på läktaren innan han lägger över den till mig som har öppet mål. Inga konstigheter.
   Det här målet vann i hård konkurrens med Peppe Lundhs stänkare upp i nättaket mot Malmö hemma, det var också ganska snyggt..
   
   Årets Miss: Det mycket instabila nätverket i bussen.
   Ledde till en hel del svordomar och bittra miner på väg till bortamatcherna. Hade inte "teknisk support" (i form av mig själv) funnits med på bussen kunde det mycket väl ha slutat med upplopp och kravaller.
   Övriga nominerade: Tveksamt innehåll i diverse matlådor, obefintligheten av rätt klubbor till många spelare, Carl Berglund.
   
   Årets Fimp: Carl Berglund.
   Att vara lillebror till en bejublad stjärna och son till en sträng gymnastiklärare ter sig inte vara helt enkelt alla gånger. Ingen i årets trupp fick utstå mer gliringar och obekväma uppdrag som #71. Trots att han inte ens var yngst i laget tog han hem titeln "Årets Fimp" utan konkurrens. Men ni har väl hört vad dom säger: Som man bäddar, får man ligga..
   
   Årets Tvåfotare: David Lidström, mot Mora(ev Troja) hemma.
   Vet inte om många minns detta. I ett kritiskt läge, framstormande innanför offensiv blå blir david av med sin klubba. Med pucken vid sina fötter och en motståndare rakt framför sig drar han av en patenterad tvåfotsdribbling och river ner applåder. Tyvärr hade han ingen möjlighet att därefter sätta pucken i krysset med en sträckt vrist, men ändå en mycket fin prestation.
   Långt ifrån nominerade: Alla träben och tobleroneljumskar på tvånudden.
   
   Årets Coachning: Mikael Heiche, Växjö borta
   Head coach Sam Hallam blev uppskickad på läktaren och kvar i båset fanns bara ass coach Heiche. En till synes ovan situation för den gamle storbacken. Resterande delen av matchen gick åt till att fråga Heiche vilka som skulle in, reda ut alla missförstånd och försöka ta poäng. Minns speciellt när Thorell blev beordrad ut på isen av coach, trots att han var utvisad. "Ok, nisse du går in!". Fanns bara ett litet problem..han var också utvisad.
   Övriga nominerade: Sam Hallam, Sundsvall hemma. Tar timeout, ritar upp en variant (inverterad Bossy). Skickar ut sex man på isen som genomför varianten perfekt och vi når ett oavgjort resultat.
   
   Årets Tvånuddare: Micael Andersson
   Det känns inte superbra att ge den här titeln till den överlägset smutsigaste tvånuddsspelaren i sportens historia. Efter en dominant höst dippade han något under våren men höll ändå hög nivå och tog sig långt i så gott som varje omgång. Med en lite ödmjukare attityd till nästa säsong kanske han blir accepterad och respekterad av övriga spelare också, det återstår att se.
   Övriga nominerade: Fredric Ericson, efter två års promenader hittade han äntligen till tvånuddsringen. Med sin Jan Koller-inspirerade spelstil kunde han både lira snyggt och grisa när det behövdes.
   
   Årets Tackling: Viktor Sjödin på Ragnar Karlsson (IKO)
   Efter en offensiv tackling på egen blålinje är det inte långt ifrån att Ragnar gör en bakåtkullerbytta. Jag har då aldrig varit med om något liknande och tyckte det kändes riktigt bra efteråt.
   Övriga nominerade: Nichlas Hardt på Kristoffer Näslund. Vi såg det, ni såg det, Näslund såg det. Ändå small det som aldrig förr och vi var utan vår viktigaste spelare i resten av Play Off -spelet.
   
   Årets Lazy-Eye: Peter Wennerström
   Hur någon kan se så trött ut i stort sett hela tiden och alltid(!) ha både sin mössa och hjälm på sniskan är för mig en gåta. Om det vore ett medvetet drag för att ådra sig uppmärksamhet skulle jag förstå det. Tyvärr tror jag att han bara är sån, den där Wennerström.
   
   Årets Hockeyfrilla: Jimmy "Jagr" Karlsson, materialare.
   No further comments..
   
   Årets Lineup-låt: Linus Persson
   Han började med Robbie Williams klassiker Let me entertain you, men kom snabbt fram till att det inte speglade hans personlighet till 100%. När bytet till Wahlströms storslagna "Blå Blå ögon" skedde mitt i säsongen så var det inget snack om saken. Publiken älskade det, Peter Messa hatade det, och flera motståndare undrade vart fan dom hade hamnat. Priceless, om du frågar mig.
   Övriga Nominerade: Fredric Ericson, Petter - De går bra nu. Martin Thelander, Günther - Ding dong song. 
   
   -------------------

   Det får räcka med Årets för i år. Så mycket kul som händer under ett hockeyår gör att man kan hålla på i evigheter. Hoppas ni har haft lika kul som vi har haft.
    Nu ska jag iväg och träna.
   
   Peace.
   

   • 0 kommentarer