Jag fick åka hem igen efter en fullständigt intetsägande 0-6-förlust. Att analysera en sådan match, eller i varje fall att försöka dra några stora växlar av den, vore att göra självmål.
Laget gjorde en skitmatch, spelarna gjorde en skitmatch, men den säger lika mycket om Degerfors året 2010 som Bofors 2-5-förlust mot Vita Hästen i höstas sa om BIK:s säsong.

Jag har sett många konstiga träningsmatcher genom åren.
Värst är det i hockey, där ingen spelare verkar kunna uppmana minsta lilla gnutta av intresse om det inte handlar om poäng.
Möjligen kan det bli lite grinigt ibland, lite grisigt efter avblåsningarna, men spelmässigt brukar det vara mer givande att se D-pojkarna halka runt på uterinken.
Allra värst var de där träningsmatcherna som Niklas Czarnecki envetnades med att klämma in under jul- och nyårsuppehållet. Spelarna åkte runt och var livrädda för skador, höll sig borta från sargerna och vågade knappt åka in i offensiv zon.
”Ger det här er verkligen någonting?” frågade jag en gång efter sådan match.
Vad jag kommer ihåg kunde Czarnecki inte ge något svar.

Förra året såg jag DIF få stryk av Carlstad United med 1-5 och knappt besegra KB Karlskoga med 5-4 i genrepet.
Det sa lika mycket om säsongen som följde som tipsen i Kuriren inför densamma.
Alltså: Absolut ingenting. Degerfors sprang hem serien, och efter den inledande förlusten mot Arameiska-Syrianska var säsongen mest en transportsträcka mot superettanavancemang, i varje fall är det så det kommer att se ut i historieböckerna.

Men så här är det. Även om 0-6 mot Djurgården inte säger ett jota så kommer Degerfors få det jävligt tufft 2010.
Hittills ser jag ytterst få saker som talar för att DIF överhuvudtaget kommer att hänga kvar i superettan.
Serien kommer att vara rekordtuff, och inget lag kommer att vara sämre förberett än Degerfors vad gäller nyförvärv och träningsförhållanden. Det borgar för bottenstrid och det borgar för dramatik in i omgång 30.
Det finns egentligen bara tre saker som talar för DIF: Tränarna, som höjts till skyarna efter division 1-året och som alla verkar vara överens om kan uträtta stordåd. Sammanhållningen i laget, att det gjorts så få nyförvärv och att det satsats så hemvävt. Och det finns ett antal spelare som är redo för nästa kliv, Christoffer Wiktorsson, Johan Bertilsson, Marcus de Bruin, Emil Berger och Martin Broberg.
Det största hotet är återigen risken för skador. DIF:s trupp är tunn som gladpack och en skada på Peter Samuelsson, Sebastian Henriksson, Wiktorsson eller Bertilsson skulle vara förödande. Framförallt på Samuelsson, förstås. Utan honom faller hela DIF:s offensiva spelidé.
För andra säsongen i rad kommer Jimmy Nilsson vara den viktigaste kuggen på DIF:s lönelista. Fystränaren, alltså.

Men innan superettansäsongen drar igång väntar ytterligare ett tiotal träningsmatcher.
Närmast i Stockholm i dag. Jonatan är på plats på ett förmodat svinkallt Torvalla, och jag tror faktiskt att han kan få se en liten skräll mot Hammarby. Eller i varje fall en ganska jämn match. DIF kommer från en lätt träningsvecka och Hammarby kan underskatta motståndet.
Å andra sidan, även om DIF vinner med 3-0 i eftermiddag säger det ingenting om superettan 2010...

*** Tog en vända i ett opistat Bråtenspår i måndags och träffade på en gubbe som talade om att det minsann inte var något speciellt med den här vintern.
Nej, det här var en alldeles vanlig vinter, så här var det alltid förr. Och någon gång i början av 70-talet, en vinter som i motsats till den här faktiskt varit extra kall och snörik, hade snödjupet varit över 160 centimeter i Karlskogaterrängen. Så det så.

*** På sidan tolv i andra delen av Kuriren kan ni i dag läsa min debut som skivrecensent.
Vi Kurirenmedarbetare ska börja recensera, och jag debuterar med en skiva med riktigt tråkig schlager/idol-dynga. Men uppväxt med Bjurman och Virtanen som jag är, la jag ambitionsnivån högt och försökte såga med stil. Vi får väl se vad ni tycker.

*** Bofors är inne i en tung period just nu, laget har inte tagit en trepoängare på en månad.
Ändå ska det ju bli playoff, Borås orkar inte ikapp. Hur det kommer att gå där? Tja, det blir förstås väldigt avgörande vilket motstånd Bofors får.
Växjö och AIK är de enda lag som BIK inte besegrat i år, och att undvika dem i playoff ett är viktigt inte minst ur psykologiskt perspektiv. Almtuna känns, trots att de tagit lika många poäng som de andra lagen, som ett betydligt mänskligare motstånd.

*** Någon gång nästa vecka får ni också läsa Kurirens test av Karlskoga/Degerfors semlor.
Har precis tryckt i mig smakprov av nio varianter, och jag kan avslöja ett beprövat kort fick högsta betyg, men den flåsades i nacken av en riktig uppstickare.
Nu är jag så uppsvälld att jag funderar på att gå och kräkas.
Trevlig helg!